Idag har jag tänkt att skriva om förändringarna psykiskt som jag har fått göra under den här resan.
När jag började resan med viktminskningen hade jag det jätte jobbigt psykiskt pga allt som man har gått igenom under alla dessa åren.
Det var mycket negativa tankar i början med att jag inte skulle klara det, att jag lika gärna kunde ge upp, att jag inte dög osv.
Jag kunde klanka ner på mig själv när jag inte nådde dom målen som jag ville vilket gjorde det svårare att hitta motivationen till att fortsätta träna, och så här kunde jag hålla på hur länge som helst.
För mig spelade det ingen roll hur många gånger någon annan sa att jag var duktig eller det är starkt jobbat, för jag kunde inte ta åt mig det, jag själv kände att jag inte dög.
Jag hade alltid det gamla tänket ganska många månader in på resan men jag kände tillslut att det inte funkar att ha det så. Patrik har även sagt till mig att jag kan inte tänka i gamla banor för att då kommer jag att hamna där igen och då kan vi lika gärna strunta i detta, och jag vill verkligen detta för att må bra.
Så tillslut kände jag att det räcker med det gamla tänket, jag måste göra något åt det och det är nu. För jag mår ju liksom inte bättre av att klanka ner på mig själv och den här resan blir ju så mycket jobbigare om jag inte kan berömma mig själv för allt det hårda slit som det är.
Jag började med att berömma mig själv när jag gjorde bra saker och när jag klarade av olika saker, för jag kände ju den glädjen när jag klarade det.
Ett exempel är när jag tränar bowling, jag brukade alltid ta upp det negativa när jag hade gjort ett slag för att jag tyckte inte att jag var duktig, men nu har jag börjat med att berömma mig själv och tar upp det positiva så att jag ska känna att jag duktig.
När det blir jobbigt så tänker jag även tillbaka på resans gång för att liksom inse hur långt jag har kommit och att jag inte vill tillbaka till det gamla.
Har även börjat tänka att jag klarar av saker och att jag ska prova och se om jag klarar det istället för att direkt säga att jag inte kommer klara av det och sen inte prova.
Ett annat exempel är när jag ska ut och springa, det är alltid jobbigt i början att ta sig ut för att springa, att jag kommer få ont i knäna eller att jag inte kommer orka springa hela vägen. Men då tänker jag alltid på hur glad jag är efteråt, hur skönt det är att få komma ut och få frisk luft men även också att träna samtidigt.
Eller som på boxningen, när det blev jobbigt och jag blev trött så tänkte jag att jag inte dög, varför orkar inte jag köra lika fort som dom, eller varför kan inte jag göra samma saker som dom andra.
Men nu tänker jag alltid att jag är starkare än vad dom är, att jag kan göra samma saker som dom fast på mitt sätt. För att kunna göra alla dessa förändringarna i psyket så har jag fått ta en sak i taget, för hade jag börjat med allt samtidigt så hade jag kraschat totalt.
Jag började med att berömma mig själv för att jag orkade att ta mig ut för att träna, sen ledde det till att jag berömde mig själv när jag hade klarat av olika mål, och sen började jag att tänka positivt under träningspassen.
Sedan började jag med att berömma mig själv i vardagen när jag klarade av olika saker och sen blev det bara att jag fortsatte att berömma mig själv och att tänka positivt.
Det var allt jag hade att skriva om idag!
Vi hörs och ta hand om er!
Kram Emelie
Kommentera