jag mår skit,allvarligt talat så mår jag verkligen inte bra.Jag känner att jag behöver någon att prata med.Någon som jag verkligen kan lita på.För det känns som allt bara är skit jut nu.
Allting som händer runt omkring mig,allt är bara stressat,jag känner att jag stressar hela tiden för att jag måste hinna med allt men det känns ändå som jag inte gör det.Och då känns det som att jag sviker mig själv för att jag inte hinner med dom sakerna.Och jag saknar min kompis otroligt mycket,det känns konstigt att inte kunna prata med henne längre.Jag har fortfarande kvar hennes nummer i mobilen för ibland så ringer jag till henne bara för att få höra hennes telefonsvarare på mobilen.Jag vill verkligen ha henne tillbaka.
En saknad till henne kommer alltid att finnas,den kommer aldrig försvinna från mig eller någon annan.Alla hennes kompisar saknar henne otroligt mycket.Jag har pratat med hennes kompisar nu på soprtlovet och vi ska försöka göra något så att vi kan vara stolta över henne och vad hon har gjort för oss.
Och jag är verkligen stolt över henne,flr allting som hon har gjort för mig och allting som hon har gjort.
Nu tänkte jag berätta en sak som jag aldrig har berättat för någon.
Det var så att jag och Sandra (min kompis som tog livet av sig) var uppe i Stockholm sommaren 2008.
Vi åkte dit oc träffade varandra och bodde hos min faster.
När vi hade åkt tunnelbana från t-centralen till Alby där min faster bor så ser Sandra en hemlös som sitter utanför köpcentret som ligger där.
Och vet ni vad hon gör?  Hon går fram och säger till den hemlösa tjejen som satt där att hon tänker köpa mat och kläder till den hemlösa tjejen. Och jag bara står där med tårar i ögonen.För hon bryr sig verkligen om människor.Hon vill att alla ska må bra. Så vi tog med den hemlösa till en butik och köpte nya kläder och sen gick vi till Ica och köpte mat.
När vi kom ut från köpcentret så började hon tjejen att gråta för hon var otroligt glad att någon hade hjälpt henne.Hon berättade hennes historia och jag blev verkligen rörd av hennes historia.För det är nog det värsta någon kan vara med om huvudtaget.Och jag är verkligen glad att hon tjejen lever nu.Jag är tacksam för att vi fick just hjälpa henne.Om ni ser någon hemlös så stanna och fråga om ni kan hjälpa till med någon för det uppskattar dom verkligen.Men om ni frågar och dom säger nej så har ni i alla fall frågat.Ta aldrig för givet att dom vill ändå inte ha hjälp så man bara går förbi.Det har gjort enda tills sommaren 2008 då vi var uppe i stockholm.För det finns verkligen människor som behöver hjälp här i sverige.Det är inte bara i andra länder som det behövs mest hjälp.Kan vi inet hjälpa våra egna hemlösa först innan vi hjälper några andra? visst kan vi hjälpa sjuka och så men vi måste tänka på alla hemlösa som finns här i sverige också och inte bara dom som finns i andra länder.
Så tänk på vad ni gör nästan gång när ni går förbi en hemlös.Stanna till och fråga om dom vill ha något,och om dom säger nej så har ni frågat då kan inte göra något annat.
Så kom ihåg att om ni ser någon hemlös så fråga om dom vill ha något.Hjälp dom hemlösa

Behövde bara skriva av mig lite
Kram Emelie

Hejsan allihopa,hoppas att ni mår bra.Det gör jag i alla fall. Idag har jag varit i skolan och det var väll sådär.Slutade kvart över tre och sen fick man lov.Efter skolan så gick jag till bowlinghallen och tränade med James och Amanda.Vi hade jätte roligt där nere vid banorna.Vi skrattade och busade (det måste vi göra om nån gång).Och nu har jag kommit hem därifrån och jag har hunnit äta emellan.Just nu ska jag inte göra så mycket.Jag sitter och väntar på att Let´s Dance ska börja och jag hejjar på Andreas och Alexander.


Det finns ganska många personer i mitt liv som betyder allt för mig.Och det är just en person som jag ska skriva om idag.
Han föddes den 25:e Februari 1986,och hans namn är Danny Saucedo!
När han gick in i audition rummet i Idol 2006 så visste jag att han kommer gå långt.Och jag satt och höll tummarna för honom vecka för vecka.Men sen tog det slut en dag i oktober,han åkte ut som 6:a när han sjöng End Of The Road och alla blev verkligen chockade.Jag minns att jag satt hemma och grät för jag ville verkligen att han skulle vinna idol.Men nu kunde han inte göra det.
Man hörde inte så mycket av honom i början,men efter några månader så släpper han en singel som jag älskar.Jag kan inte sluta lyssna på den.Jag verkligen gillar den låten.Sen dess har det hänt mycket,han har varit programledare,han har släppt en skiva,och sen bildades ju gruppen EMD.
När han gick ut på scenen den 5:e Februari i Luleå arena och sjöng låten In The Club,då var jag så jäkla stolt.Det är inte ofta jag är stolt över något.Men detta var jag riktigt stolt över.
Och när dom sa att han var bland dom 5 bästa så kände jag på mig att han kommer gå direkt till finalen.Och det gjorde han.Och när jag fick höra och se det så blev jag otroligt glad att det kom glädje tårar.Jag var så lycklig,han har kämpat så otroligt mycket för att kunna sätta allt med dansen och låten.Alla höga toner som han skulle ta var perfekt.Jag kan inte hitta något fel i låten.Den är verkligen perfekt.
Jag är så otroligt glad för hans skulle för detta.Det är helt sjuukt,det känns som att jag nästan inte har fattat det än att Danny har kommit till finalen i globen.Och jag vet att Danny är evigt tacksam för att vi röstade fram honom till finalen i globen.Han förtjänar verkligen det,han är guld värd.Utan honom så skulle jag kanske inte finnas just nu.Han är mitt liv.Han har inspererat mig så nått otroligt mycket.Han är verkligen en snäll,ödmjuk,söt och snygg kille.Och ni som inte har träffat honom än har något att se fram emot.För jag kan lova er att han är hur underbar som helst.Så glöm inte att rösta på Danny i finalen på Melodifestivalen.

ett ord: Stolt! :D
Hejsan allihopa,hoppas att ni mår bra.Det gör jag i alla fall.Idag har det varit en lång dag i skolan,jag slutade klockan kvart över tre och det är längsta dagen som vi har på fredagar.Och när jag kommerhem från skolan så brukar jag ta det lungt för då finns det inte så mycket att göra.Eller så brukar jag vara med kompisar.
Nu tänkte jag skriva något som jag är stolt över mig själv för.
Jag är stolt över mig själv för att jag vågar vara den jag är.Jag försöker inte vara någon annan och jag vill inte vara någon annan heller.Jag vill vara den personen som jag är.Varför ska man hela tiden försöka vara någon annan när man kan vara sig själv. Och jag är stolt över mig själv för att jag vågar stå på en scen och sjunga.I somras när jag sjöng på mina morbröders fest+ bröllop så bestämde jag samma kväll att jag ville sjunga.Så då var jag inte så beredd att uppträda.Men efter att jag sjungit klart så ville jag bara upp och sjunga igen för jag älskade verkligen att vara där uppe och sjunga på scenen.Och sen i november 2010 när det var talangjakten i skolan så skulle jag också uppträda för skolan på ungefär 300 elever plus lärare,men det blev inget med det för jag blev sjuk två dagar innan så jag kunde inte vara med.Men jag har bestämt att i nian så ska jag vara med även om jag har 40 graders feber och magsjukan.För jag ville verkligen vara med och sen kunde jag inte för att jag blev sjuk.
Men jag är verkligen stolt att jag vågara vara den jag är och uppträda för andra.
Tack det var allt från mig.
Kram Emelie