För April månad vägde jag in mig på 79,7kg och 99cm runt midjan!

Idag var det äntligen dags att våga in sig för Maj månad och det har hunnit gå 1 ½ år sedan start.
Vågen stannade idag på 78,6kg och 99cm runt midjan!
Så -1,1kg och 0cm runt midjan!
Jag är glad över att jag går ner i vikt och jag är också glad över att jag är på rätt väg igen för att det har varit ett par jobbiga månader men nu är det bara att kämpa på!
På 1½ år har jag lyckats gå ner 45,3kg och det känns riktigt bra!
Får också tänka att jag har gått ner mer eftersom jag även bygger muskler som väger men det är även jobbigt i slutet att gå ner dom sista kilona!
Nu tar jag nya tag inför juni månad och ser vad den månaden har att erbjuda, jag hoppas att det kommer bli en bra månad.

Jag har även passat på att ta tag i en del saker och jag hoppas att det kommer göra att jag mår mycket bättre framöver.
För nu har jag verkligen tröttnat på att inte må bra så vi får se om kanske nån månad eller fler hur jag mår men jag hoppas att det verkligen ska hjälpa mig.

 

 
 
 
 
 
Ha en fortsatt trevlig dag och kväll!
Ta hand om er!
Kram Emelie
 
 
 
Hej allihopa i sommarvärmen, hoppas att ni mår bra och har det bra!
 
Jag får ofta höra "Nu är du väl stolt över dig själv?"  under denna resa och helt ärligt så känner inte jag den stoltheten som jag kanske borde göra eller som ni säger att man ska göra.
Jag vet inte till hundra procent varför jag känner så men enda från start har jag känt att jag alltid vill prestera och visa att jag kan, och när jag har nått det målet så känner jag oftast bara glädje en stund efter och jag känner aldrig den där stoltheten.
Det känns som att jag alltid måste prestera och visa mig duktig, så fort jag har nått ett mål så kan jag vara glad för det i 5 minuter och sen måste jag börja planera för hur jag ska nå nästa mål.
Jag tror också att lite av det kommer från min barndom att jag blev mobbad i skolan, att jag oftast blev nertryckt och att jag tryckte ner mig själv vilket jag fortfarande gör ibland.
Men också att alla de gånger som jag har misslyckats med att gå ner i vikt gör sig påminda vilket gör att jag blir rädd för att hamna där igen.
När jag inte mår bra i psyket så blir det att jag inte känner någon stolthet, men jag känner mig verkligen glad när jag har klarat olika mål.
Jag har aldrig känt mig stolt under den här resan, även om jag kanske har sagt att jag är stolt över att jag klarade gå 1 mil, eller att jag klarade springa 1 mil för ett tag sen eller att jag sprang springtime för första gången så kände jag aldrig det i kroppen.
Det är det som är så jobbigt, att jag kan skriva att jag är så stolt över mig själv för att ha klarat dom målen men jag har aldrig känt det i kroppen.
Jag önskar bara att jag fick uppleva den stoltheten nån gång under den här resan, för det känns som att jag går miste om så mycket, känns som att jag inte kan njuta eller vara glad för nånting.
Att aldrig ha fått uppleva den stoltheten under den här resan som alla andra har gjort åt mig istället är ganska jobbigt, för jag själv vill få uppelva det innan det är försent.
 
Är det någon mer som håller på att gå ner i vikt och känner igen sig?
Ni får gärna höra av er om tips på vad man kan göra
 
Det var allt för ikväll!
Ta hand om er och ha en bra en kväll!
Kram Emelie
 
 
Ingredienser:
1dl havregryn
2dl vatten
1 kryddmått salt
 
Gör så här:
Häll i havregrynen, vattnet och saltet i en kastrull.
Låt det sedan koka upp och rör sedan om tills det har blivit tjockt.
Lägg sedan upp det i en tallrik och ha på bären
Redo att serveras