Emelie Karlsson

Hej! Allt bra med er läsare?

Idag har jag tänkt att skriva om att få motivation från andra och hemifrån.

När jag började med den här resan så hade jag ganska många vänner och släkt som stöttar/stöttade mig i detta men under tidens gång har vissa fallit bort och vissa har självmant valt att inte stötta mig.

Det är upp till var och en att göra som de vill och vill de inte sötta mig så behöver dom inte göra det för jag ska inte tvinga någon att göra det.

 

De som stöttar mig är min släkt som jag inte träffar så jätte ofta tyvärr men när vi väl träffas så får jag motivation från dom att fortsätta träna och göra detta för min egen skulle och inte för någon annan.

När jag är med min släkt känner jag att jag kan vara mig själv för typ första gången på flera år och jag orkar leka med mina kusiner mycket mer än vad jag gjorde innan.

 

Min familj tycker jag har stöttat mig helt okej ändå, ibland har fått höra att jag kan ju ta en bulle ändå för att unna mig något eller ta en glass eller en tårtbit. Jag vet att jag inte klarar av att göra det nu för att då skulle det inte sluta med 1 bit av något utan då blir det flera stycken och jag vill inte att det ska hända. Jag vill kunna nåt mitt mål nån gång och tar jag då en tårtbit eller en bulle så känner jag att jag har misslyckats med allt.

Men jag tycker ändå att de stöttar mig för dom frågor hur det går för mig i träningen och allt sånt, och de ser ju på mig också att jag blir gladare när jag har tränat och dom märker ju även på mina kläder att jag går i rätt riktning.

 

Sen har jag några vänner med som stöttar mig otroligt mycket i detta och dom vännerna betyder så mycket för mig för utan dom hade jag nog inte kämpat vidare så bra som jag har gjort.

 

Den första vännen är Anton och han har även stöttat mig sedan starten. Jag kan prata med honom om allt mellan himmel och gjord, om det går bra eller dåligt med träningen eller med maten. Kan även prata med honom om jag får en motgång som jag tycker är jobbig eller om jag får en medgång som jag vill dela med mig av så finns han alltid där.

Önskar att fler hade en Anton i sitt liv för att han stöttar mig i detta oavsett vad jag väljer att göra, ibland kanske han säger vad han tycker och tänker vilket kanske får mig på andra tankar för att se olika lösningar på en situation.

 

Den sista personen är Patrik som ni kanske redan har listat ut.

Han är ju den första personen som stöttade mig i detta eftersom han var den som gav mig denna chans till att förändra mitt liv helt och hållet.

När jag får en motgång så finns han där och försöker få mig på andra tankar, även om han kanske inte här hos mig fysiskt utan bara psykiskt så hjälper det för stunden.

När jag sedan får en medgång och han blir jätte glad så blir jag också glad, för då känner jag verkligen att jag har lyckats.

Fast att det har varit många gånger som jag har velat ge upp så har han fått mig på andra tankar och fått mig att fortsätta kämpa vidare för att jag ska må bättre och få ett bättre liv.

Jag är evigt tacksam för denna chans som jag fått och jag ska verkligen ta vara på den här chansen, men ett tack till honom kommer aldrig att räcka för allt som han har gjort för mig hittills.

 

Jag skulle kunna skriva en bok om alla som stöttar mig men det får räcka för idag.

Så tack till alla som finns här för mig, det betyder jätte mycket för mig.

 

Kram Emelie