Hej allihopa! Hoppas att ni har det bra och att ni mår bra!
Jag skulle bara vilja skriva av mig lite om saker som jag tycker är lite jobbigt just nu.
Innan jag började med min förändring tänkte inte jag så mycket på min framtid, jag brydde mig liksom inte så mycket.
Det som händer det får hända kände jag då, men under resans gång blir jag mer och mer orolig för framtiden.
Jag går och tänker på det här nästan varje dag och jag mår ganska dåligt över det också.
Det som tynger mig är att jag tänker på att mina mor/farföräldrar kanske inte hinner se mig gifta mig, träffa mina framtida barn vilket gör mig ganska ledsen.
För när jag ser dom med min systers barn och hur glada dom är så längtar jag själv dit och att dom ska hinna få träffa mina barn.
Jag tar verkligen vara på tiden jag har med dom och jag älskar verkligen att spendera tid med dom, det är därför det gör så ont i mig och veta om att de kanske inte kommer kunna uppleva allt detta.
Försöker att inte stressa upp mig men samtidigt så vet jag inte vad jag ska göra åt detta.
Speciellt nu i sjukdomstider så tänker jag extra mycket på detta för man vet aldrig vad som kan hända, även om man inte ska tänka det värsta så är jag en person som gör det tyvärr.
Liksom bara tanken på allt detta gör mig gråtfärdig, många kvällar som jag sitter och tänker på allt mellan himmel och jord.
Jag har alltid drömt om att skaffa barn och drömmer fortfarande om att göra det, jag vill ändå inte stressa på något för att jag är fortfarande "ung" men jag är 24 år och jag har alltid trott att vid den här tiden ska jag i alla fall ha 1 barn.
Är det normalt att tänka så här varje dag?
Vad kan man göra åt detta, finns det något att göra?
Det var allt jag hade att skriva idag
Ha en fortsatt trevlig dag
Kram Emelie
