Emelie Karlsson

I hela mitt liv har jag varit överviktigt och det var inget jag brydde mig om när jag var mindre.

När jag sedan började mellanstadiet så började jag bry mig mer om hur jag såg ut och jag gillade inte det jag såg.

För att kunna trösta mig själv så började jag att äta mer och jag rörde på mig mindre vilket bidrog till att jag gick upp mycket i vikt. Jag fick börja gå till olika dietister som sa åt mig vad jag skulle äta och hur jag skulle träna.

När jag fick mina problem med min rygg och mina höfter fick jag även börja träna hos en sjukgymnast och lära mig vad jag skulle träna för att bli bättre i ryggen och höfterna. Det hjälpte mig att gå ner i vikt, jag började även med afrodans som jag tyckte var jätte rolig och där spelade ingen roll hur man såg ut eller vad man hade för bakgrund.

Efter ett tag kände jag att nu började det gå bättre och jag mår bättre så jag slutade med sjukgymnastiken och afrodansen, men jag fortsatte att gå till dietisten och fick hjälp där.

Jag gick till ganska många olika dietister som sa åt mig vad jag skulle äta och hur jag skulle träna, en dietist som jag hade tyckte jag inte om då hon bara sa allt som var negativt och allt som jag inte hade gjort. Hon såg inte de framsteg som jag hade gjort under den tiden som jag gick hos henne, så när jag fyllde 18 slutade jag att gå till en dietist överhuvudtaget för då räknades jag som "vuxen" och jag tänkte att jag kunde försöka på egen hand.

 

Jag har försökt flera gånger att gå ner i vikt på egen hand men det är verkligen svårt, det blir även svårare när man hela tiden får höra att man inte kommer att lyckas och att det kommer du aldrig att orka. Jag har även fått höra att jag inte är tillräcklig bra för att kunna göra det på egen hand o.s.v.

Jag har även blivit mobbad för hur jag såg/ser ut vilket gjorde att jag åt ännu mer, och sen hände det massa saker i högstadiet som gjorde att jag åt mer. Jag hatade att vara med på gymnastiken men jag var ändå med på den för att jag ville inte få underkänt.

När jag började 1:an på gymnasiet kände jag att nu måste jag ta tag i detta för att annars kommer jag dö i förtid, vilket jag inte vill göra!

Jag började att gå till gymmet tillsammans med min kompis Matilda och jag kände att detta kommer att gå bra, men efter ett tag hamnade jag i någon svacka som gjorde att jag slutade gå till gymmet.

Jag gav helt enkelt upp träningen och började att acceptera att det är så här jag ser ut och det är inget fel på det. Andra året på gymnasiet var en ganska jobbig period för mig då det hände ganska många saker hemma men även jobbiga saker i skolan.

Tredje året började jag gymma igen för att jag kände att det behövdes om jag skulle kunna komma i en balklänning till sommaren och jag började att gymma till och från. Det gick bra ganska länge men någon månad före studenten och balen slutade jag träna igen för att då var det så himla mycket att göra i skolan som gjorde att jag var tvungen att fokusera på det istället för träningen just då.

 

Sedan över 1 år tillbaka har inte jag gått till gymmet och tränat, jag fyllde på mitt gymkort 1gång för 3 månader, men jag gick aldrig dit.

För ungefär 2 månader sen fick jag en fråga från en vän som heter Patrik om jag skulle vilja börja träna och få hjälp med att gå ner i vikt. Jag sa att jag var tvungen att tänka lite på det då jag kände att det kanske inte var något för mig riktigt. Samtidigt kände jag att detta är min chans till att förbättra mitt liv, jag vill må bra och jag vill finnas där för mina syskonbarn och jag vill kunna skaffa en egen familj i framtiden.

Så jag har tagit denna chans till att förändra mitt liv, Patrik kommer hjälpa mig att träna rätt och äta rätt men även hur man ska tänka angående mat och träning.

Vi kommer börja med promenade 2 - 3 gånger i veckan och sedan får vi se hur det kommer att ta sig.

Jag hoppas och håller alla tummarna för att detta ska fungera nu! För jag vill så gärna må bättre och jag vill leva ett hälsosammare liv än det jag har levt/lever just nu. Och jag kände att detta är något jag vill göra för min egen skull och inte för någon annan. För så har det alltid känts, att jag alltid ska göra det för någon annan och inte för mig själv.

Så den närmaste tiden kommer det bli mycket om träning och mat och jag hoppas att jag kommer klara detta!

Jag passade även på att väga mig igår morse, så min startvikt för denna resa är 123,9kg och 132cm runt midjan.

 

Jag hoppas att ni vill följa med på min resa genom detta!

Tack för mig!

Kram Emelie